Kommer oron i arabvärlden att upphöra?
Kommer oron i arabvärlden att upphöra? |
För dem som har studerat mina böcker, och särskilt Mayakalendern – mänsklighetens väg mot ett upplyst medvetande (Energica Förlag, 2005), borde de aktuella händelserna i arabvärlden knappast komma som en överraskning (Om du inte har läst den här boken ännu, uppmanar jag dig att göra det snarast om du vill förstå den avgörande tid vi nu går in i. Ingen bok om Mayakalendern har visat sig vara så exakt i sina förutsägelser och förståelse). En av de teorier som utvecklas där är att den moderna nationalstaten, och hela begreppet dominans har sitt ursprung i det dualistiska medvetandet i den nationella undervärlden (6: e vågen) som denna huvudsakligen beskrivs i Mayas så kallade Långa Räkning. Den moderna nationalstaten som en social struktur, och projektion av det mänskliga sinnet, tog sin början i nordvästra Europa då den sjunde dagen av den nationella undervärlden började år 1617. Länderna i Skandinavien, Nederländerna och i viss mån England var nära linjen som delar västra och östra halvklotet (den tolfte longituden öst) och det var där som nationella ämbetsverk för första gången i historien etablerades som var oberoende av den speciella monarkiska dynasti som styrde dessa länder. Begreppet nationalstat har sedan dess, genom hela denna sjunde dag i den nationella undervärlden, spritts över hela världen, främst genom europeisk imperialism, till en punkt där moderna människor idag tenderar att ta denna organisationsstruktur som en självklarhet. Global politik bygger, trots sina många nuvarande internationella organisationer, fortfarande huvudsakligen på relationer mellan olika nationalstater. I verkligheten är nationalstaten med en central styrande regering ingenting annat än en projektion av en viss mänsklig ram för medvetandet som uppstått då ett visst polariserande fält dominerade vår planet. Ett av de sista områdena i världen att anamma nationalstats-konceptet var Maghreb (arabiska Nordafrika), där gränserna drogs upp av europeiska stormakterna först då sultanatet i det Ottomanska riket kollapsade i början av 1920-talet. En av de förutsägelser som gjordes i min ovannämnda bok var att när polariteten hos den sjunde dagen i den nuvarande galaktiska undervärlden (8: e vågen) etablerades den 3 november 2010 skulle de dominanssystem som skapats av den nationella undervärlden komma att balanseras med en kompletterande polaritet. Resultatet skulle bli att inte bara vänster hjärnhalvas (och manlig) dominans skulle börja falla sönder, men samma sak skulle ske med den västerländska dominansen och alla de institutionella ramar som har associerats med denna. Mattan skulle dras bort under dominansfenomenet som sådant. Den enda obesvarade frågan har varit hur lång tid det skulle ta för människor att assimilera den nya globala fältförändringen. I vilken ordning skulle dessa förändringar uppenbaras i den nuvarande höga förändringsfrekvensen i den galaktiska undervärlden när vi nu närmar oss den universella (och nionde) undervärlden med sin uaxaclahunkin-rytm? Ett tydligt uttryck på global nivå för detta slut på västerländsk dominans var det senaste besöket av Kinas president, Hu Jintao, i Vita huset när det för första gången kunde ses som ett möte mellan jämlikar. Trots att den amerikanska ekonomin fortfarande är långt större (åtminstone på papperet) än den kinesiska, vet nu alla i vilken riktning förhållandet är på väg mellan "konsument"-nationen (USA) och "producent"-nationen (Kina). I slutändan kommer inte förmågan att trycka pengar hos en nation att ge en lika stark grund för en ekonomi som den faktiska tillverkningen av varor (kinesiska patentansökningar kommer att bli de mest talrika i världen under 2011). Idag tar många människor detta förändrade förhållande mellan de ekonomiska stormakterna i öst (särskilt Kina) och väst för givet, men det förtjänar verkligen att påpekas att denna förändring var förutspådd baserat på Mayakalendern och dess olika undervärldar långt innan det kom till allmänhetens medvetenhet. Poängen att inse är att balansen mellan öst och väst som nu uppenbarar sig är en del av en kosmisk plan att balansera planeten före början av den nionde och högsta evolutionära vågen i Mayakalendern. Denna balansering och slut på dominans som det innebär på sjunde dagen av den galaktiska undervärlden förväntades också generera förnyade demokratirörelser och protester mot diktatorer. Vad skulle då vara mer naturligt i den aktuella underjorden än om dessa skulle börja i Tunisien, som ligger på den tidigare nämnda longitud 12 öst-linjen som skiljer öst och väst, vilket var den linje där nationell dominans ursprungligen uppstod? (Som det visar sig hade min medarbetare Barbara Hand Clow alldeles rätt när hon för ett halvår sedan sa att hon förväntade sig att den här linjen skulle kollapsa när den sjunde dagen av den galaktiska undervärlden började.) En kedja bryts i sin svagaste länk och därför är det naturligt att detta även hände i Maghreb-regionen, som är ett av de områden där det nationella medvetandet har varit svagast i världen. Som vi vet har denna demokratirörelse nu spritt sig, framför allt till Egypten, där Hosni Mubaraks regim har kommit till ett slut oavsett vilken form det kommer att ta. Flera andra arabiska länder, som Libanon, Algeriet, Jordanien och Jemen, har också berörts av liknande demokratirörelser. Medan västerländska medier har reagerat på dessa händelser nästan med en "allt är som vanligt i Mellanöstern"-attityd, spekulerat om dess effekter på geopolitiken i regionen och den strategiska USA-israeliska relationen, tror jag att vi, med en bakgrund i Mayakalendern, i stället måste inse att vi bevittnar något mer djupgående. Jag tror att de arabiska folkens önskan att sätta stopp för dominans (vilket innebär mer demokratiska former av styre) är äkta och djupt känt och även om det finns en risk för att någon teokratisk regim tar makten tror jag att detta bara skulle vara tillfälligt och inte varaktigt. Om inte annat skulle det snart bli uppenbart att en sådan regim inte skulle kunna hantera de ekonomiska problem som dessa nationer, liksom resten av världen, kommer att ställas inför. Som vi vet från valet för två år sedan är den iranska teokratin inte heller särskilt populär ens på hemmafronten. I den galaktiska undervärlden gynnar det globala fältet inte längre dominans och när vi går in i den höga frekvensen hos den nionde vågen kommer detta att bli ännu mer tydligt. För att ge ytterligare sammanhang kan det här vara lämpligt att ge ett citat från Koranen (Sura 82: 17-19) Och vad kan få dig att inse vad domedagen är? Återigen, vad kan få dig att inse vad domedagen är? Den dag då ingen själ skall kontrollera någonting hos (en annan) själ, och kommandot på den dagen skall helt vara Allahs. Vi bör här vara medvetna om att profetiorna i Koranen och deras möjliga tolkningar spelar en mycket viktig roll också i det dagliga livet i hela den muslimska världen, som nu är i kaos. Vad citatet ovan säger oss är att den sanna islam är inte dominans. Den sanna islam är inte en teokrati som Iran, den sanna islam är inte självmordsbombare eller terrorister som al-Qaida. Den sanna islam är inte förtryck av kvinnor. (Därför stöder jag européer, som motsätter sig att sådana seder införs i deras länder). Den sanna islam är, som ordet islam betyder, "villkorslös kapitulation för Guds vilja" oavsett formen för hur detta överlämnande sker. Åtminstone enligt min mening kan denna form vara mycket olik hur officiella företrädare för denna religion har tillämpat det, men liksom hos kristendomen och judendomen finns det en hel rad tolkningar av islam, alltifrån sufism till fundamentalism. Vid tidens ände, på domedagen, tycks denna totala kapitulation dock antyda slutet på dominansen av en själ över en annan och jag tror att det är denna punkt vi kommer till nu, som uttrycks i den "demokrati"-rörelse som vi ser i den muslimska världen. Logiken är att om du ska överlämna dig till Guds vilja kan du inte låta någon annan människa (envåldshärskare, teokrat eller diktator) kontrollera dig eftersom detta skulle strida mot den eviga lagen. Sufi Philippe de Vos påpekar att islamisk profetior också antyder slutet för religion: "Jag finner din förklaring av de två olika datumen och tidsramarna för 260 och 234 dagar mycket intressant. När vi lägger till 234 dagar till datumet 9 mars 2011 kommer vi fram till 29 oktober. I år är det sistnämnda datumet början av den muslimska pilgrimsfärden hajj, baserat på muslimska månkalendern och det är väl känt bland sufimästare att Imam Mahdi (= Kalki i den islamiska kulturen) kommer att anlända under pilgrimsfärden när Arafatdagen (den 9: e dagen av vallfärden) är en fredag. Detta kallas den största pilgrimsfärden - hajj al akbar - och det händer i år 2011, eftersom Arafatdagen då är en fredag. Denna konvergens är mycket intressant och i den islamiska världen har detta faktiskt redan aviserats utan kunskap om Mayakalendern. Den särskilda roll Imam Mahdi har är att återföra islam till sitt ursprungliga skick: Sanatana Dharma eller "din al qayyim", som är Koraniska ord som betyder "eviga lagen". Sufimästarna säger, inga fler religioner, ingen mer sufism och inga fler uppdelningar. Alla kommer att vara "rabbaniyin" (Herren) som schejk Nazim Cypern säger, mufti och ledare för naqchabandi Sufi-vägen." Detta anmärkningsvärda citat har Hopi-broder Hohongwitutiwa gett följande kommentar: För att nå detta upphöjda liv är vi kallade att leva mycket så som Phillipe beskriver ’din al qayyim’ (eviga lag), som för oss kallas Mongko, eller Livets Lag. Att leva på detta sätt är att till fullo uppskatta vår Moder Jord som en stor levande varelse, från vilken våra liv är oss givet, tillsammans med allt annat vi har. Jorden är vårt land och vårt liv, och vi lever i tacksamhet till Henne som vår Skapare, det närmaste uttrycket för den Store Andens liv och kraft som fyller hela skapelsen. Vi förstår att Jordens hjärta eller kärna representerar detta stora liv och kraft, vilket är anledningen till att de flesta religioners präster fortfarande kastar sig till marken med ansiktet ned mot Jorden när de ordineras, och kanske är det anledningen till att vi böjer våra huvuden mot jorden när vi ber, även om dessa betydelser till stor del försvunnit i vår moderna tid. En del av vår Mongko avser naturens funktion som har utvecklat oss under många tidsåldrar inom vårt solsystem. Denna kunskap har bevarats av Hopi och erinras kanske i Mayakalenderns cykler, som stämmer överens med vår egen, att vi är mitt uppe i en stor förändring. För oss, som det beskrivits ovan, sker denna förändring i naturen, och omfattar vår Moder Jords födslovärkar för framfödandet av hennes kärn-ägg, den verkliga anledningen till de förändringar vi ser, som pahana-människor kallar global uppvärmning. När äggen i varje värld i vårt system föds - kastas ut, flyttas var och en upp till en omloppsbana närmare solen, där nya arter kommer att utvecklas (på grund av excitationen i vårt system under denna tid) som är anpassade för att leva under de nya villkoren. För oss kommer detta att vara det sista steget upp på vår evolutionära stege till det vi kallar den Femte Världen, och andra kallar uppstigning, paradis, himlen, och andra namn. Enligt vår uppfattning, kommer endast de som håller fast vid Jorden genom alla lockelser och frestelser framöver, lever med kärlek och osjälviskt tjänande till varandra och Jorden (att vara de bästa människor vi kan vara) att ärva den underbara Jorden vår Moder snart kommer att bli, när hon blir den ljusstarkaste juvelen på himlen.” En Hopi kan därför lätt förstå en Sufi och även om språket är något annorlunda är det uppenbart att de har ett gemensamt budskap, inbegripet en rening och ett slutligt tillstånd av enhet. Jag tror att förståelsen av Mayakalendern och dess nionde våg tillhandahåller den nödvändiga tidsramen åt oss för att förstå att dessa olika traditioner talar om samma sak och samma process. Utan Mayakalendern och tidpunkten för dess nionde våg skulle vi inte nödvändigtvis förstå att muslimernas "din al qayyim" (eviga lag) är samma som Mongko hos Hopi. Utan Mayakalendern skulle sanningarna från olika traditioner, så olika som Sufi och Hopi, inte nödvändigtvis kunna förbindas och enas. Framför allt skulle vi inte kunna se den roll vi själva kan spela i födelsen av en ny värld och det gyllene tillfälle som vi har att manifestera detta. Därför tittar jag inte på den nuvarande "oron" i arabvärlden som "business as usual", utan som en början på en process av totalt kapitulering till alltet (Allah om man så vill) och slutet på dominansen av en själ över en annan som kommer att etableras genom den nionde vågen som slutar den 28 oktober 2011 (Även om tiden för att detta ska fullt absorberas är okänd). Därför tror jag inte att det kommer att bli ett slut på den nuvarande "demokrati"-rörelsen i arabvärlden eller någon annanstans en tid framöver, även om det kan finnas bakslagsreaktioner eller upp-och nedgångar. (Jag sätter "demokrati" inom citationstecken eftersom den nuvarande rörelsen egentligen inte handlar om någon formaliserad form av styrning med vissa sorters institutioner, vilka i praktiken kanske är eller inte är demokratiska. Det handlar om den mycket mer grundläggande vägen mot slutet på dominans). En omedelbar konsekvens, i synnerhet om oroligheterna sprider sig till Mashrek (arabvärlden öster om Suez), är en dramatisk höjning av oljepriset med två konsekvenser. För det första en försämring av den ekonomiska situationen i vissa redan skuldtyngda länder i Europeiska unionen som skulle resultera i betydande uppsägningar och kanske skulle sprida sig till hela Europa. Proteströrelser mer riktade mot ekonomisk dominans kommer då sannolikt att fortsätta där och på andra håll, då det blir uppenbart att de ekonomiska problemen inte kan lösas inom de rådande strukturerna. För det andra, som en långsiktig effekt kommer man att intensifiera arbetet med att ställa om till andra energikällor än olja. Jag tror alltså att det är mycket sannolikt, särskilt av ekonomiska skäl, att födelsen av den nya värld som Phillippe de Vos och Hohongwitutiwa talar om kommer att bli mycket smärtsam för många, och särskilt för dem som förnekar existensen av en kosmisk tidsplan. Den höga frekvensen i den nionde vågen kommer att göra det mycket svårt för människor att hitta något att hålla fast vid, eftersom denna verkar vara utformad just för att vi ska släppa taget. Ändå verkar det som om en process nu är i rörelse som leder till en födelse av en ny värld i kärlek och enhet där ingen själ kommer att styra en annan själ. För att komma dit anser jag att vi måste bli fullt ansvariga för den värld som vi skapar och skapa denna värld genom totalt överlämnande till Alltet. Carl Johan Calleman
|