Mayakalenderns "Slut", Solstormar och Jordförändringar
Share

Vi har nu firat den kosmiska konvergensen och det är mindre än en natt och en dag före uppfyllandet av den evolutionära planen för hela skapelsen (eller åtminstone att uppnå den högsta nivån). Som förutspått har nionde vågen av denna plan, som närmar sig sitt slut tillsammans med de andra vågorna i Mayakalendern den 28 oktober 2011, fört med sig en enorm frekvensökning till världen. Detta har upplevts på ett personligt plan av många, men det har också varit väl synligt i spridningen av politiskt och ekonomiskt kaos i stora delar av världen. Den nuvarande instabiliteten märks inte bara i vad som faktiskt sker, utan även i de ständiga förändringar i hur händelser eller utvecklingar uppfattas och rapporteras. Grekland, till exempel, sägs en dag vara i konkurs, en annan helt flytande med hjälp av trojkan, och nästa dag sägs det återigen vara i konkurs. En dag har Ghaddafi-regimen fallit och en annan kämpar den återigen bara för att ha fallit nästa dag igen.

I denna värld av osäkra tolkningar av nyheter har alternativa medier på Internet gått in för att försöka fylla gapet och talar ibland med total visshet om förestående katastrofer. Där sägs ena dagen kometen Elenin skapa jordbävningar och göra slut på världen, nästa existerar den inte och sedan är den tillbaka igen (eller var det planet X?). Vad som helst, oavsett hur galet eller långsökt, kan idag hitta en uppmärksam publik på YouTube och presenteras som om den var seriös information. Till instabiliteten i världen har alltså informationskaos lagts till och det är en vanlig känsla bland många att de inte vet vem eller vad de ska tro längre. Den mentala ram inom vilken människor har förstått världen eroderar och detta, lika mycket som det faktiska händelseförloppet, är ett tidstecken. Vissa avvisar meningsfullheten av mental förståelse helt och hållet.

Denna urholkning bereder marken för en ny öppning och radikal förändring i vårt sätt att tänka och relatera och vittnar om det faktum att mycket av världen har skakats ur sin tidigare balans genom den nionde vågen. Under allt detta kan vi finna en något nervös väntan på något okänt och dramatiskt som ska hända. Det är inte förvånande att i sinnet hos många människor så har denna förväntan till stor del varit negativ. När allt kommer omkring, har utvecklingen av den nionde vågen varit väsentligt förutsägbar enligt Uppenbarelseboken 16, där det är de sju dagarna som ger upphov till mest förstörelse av de gamla strukturerna i världen. Därmed har framstegen längs de gamla rutterna steg för steg blivit blockerade och upplevelsen av en återvändsgränd för vår nuvarande civilisation har haft stor spridning men endast lite visas vad gäller alternativ. De nyheter som har genererats av den nionde vågen har därmed varit få i världen i stort, och långt i mellan. Även om många kan ha haft inre uppvaknanden av enhet så har de yttre manifestationerna av dessa varit mycket marginella.

Som en del av urholkningen av den nuvarande världen hade jag förutspått i ett relativt tidigt skede, helt korrekt, att den femte dagen i nionde vågen skulle vara den energi som skulle påskynda den ekonomiska nedgången (och ekonomin kanske är den bästa spegeln av hur människor förhåller sig till varandra). Detta var faktiskt också den tid då den så kallade "marknaden" verkligen började att påverkas av den globala lånekrisen, som sedan med varje nytt skifte i nionde vågen fortsatt att fördjupas. Den utdragna karaktären hos denna kris ändrar inte det faktum att vi är på väg mot en kollaps av det ekonomiska och politiska systemet i världen och det finns inga tecken på att detta skulle kunna avvärjas. Tillväxten i betydelsefulla länder som USA och Tyskland har avstannat (för att inte tala om Grekland och Italien), vilket i praktiken blockerar alla försök till återbetalning av skulder.

Den ekonomiska nedgången har haft en del överraskande inslag som en uttryckt önskan hos en kör av superrika som vill beskattas hårdare och möjligheten att Kina kommer att köpa skulder från Italien eller andra euro-länder för att hålla dem flytande. Jag finner det dock svårt att tro att något av detta verkligen skulle hända och känslan man får är att de styrande nu inte har några mer tricks att visa upp. Trots återvändsgränden, kan det dock förmodligen sägas att livet i stora delar av världen fortfarande verkar vara ungefär som vanligt. Således har ingen händelse ännu varit kraftfull nog för att utlösa den kollaps som många förväntar sig eller fruktar och nu verkar det som att detta inte kommer ske förrän i den sjunde dagen av den nionde vågen, 11-28 oktober. Om så är fallet, kan slutet på kalendern innebära ett mycket tydligt avbrott. 

Vad vi bevittnar är alltså inte en ny lågkonjunktur, utan slutet på världens kapitalistiska system och protesterna i USA mot "Wall Street" kan vara en indikation så god som någon på detta. Man får dock intrycket att så länge det gamla systemet överlever finns det inte någon verklig öppning för att skapa en ny värld att ersätta det med. Att göra så skulle vara för mycket i konflikt med lagligheten i den nuvarande dualistiska maktstrukturen och bara efter att någon form av fullständig kollaps har inträffat skulle folk i allmänhet tvingas och inspireras till att skapa ett nytt sätt att leva och förhålla sig i sfärer av politik och ekonomi. För att hindra en sådan ny värld från att födas kan vi också vara säkra på att när kollapsen kommer så kommer den att presenteras av makterna som inget annat än en tillfällig nedgång. En sådan illusion kan då komma att dominera många som saknar Mayakalenderns perspektiv av en utveckling mot enhetsmedvetande och detta belyser också risken med att tro på dem som säger att kalendern slutar den 21 december 2012, vilket är något som kommer att spela rätt i händerna på dem som vill återuppliva det gamla systemet.

Utöver det fördjupade politiska och ekonomiska kaoset så har nionde vågen också fört med sig en tydlig intensifiering av många typer av naturkatastrofer, ibland på platser som de aldrig setts förut. Detta har genererat ett stort intresse för alla sådana fenomen och en genre av katastrof-fascination har vuxit fram på Internet där vissa spyr ut information om naturkatastrofer utan att ge något sammanhang eller förklaring till varför det kan hända nu. Sådana händelser omfattar solstormar, kometer, jordbävningar, översvämningar, värmeböljor och extrema vindar, av vilka många har ökat under nionde vågen.

Några av dessa naturkatastrofer som har intensifierats (översvämningar, värme- och köldvågor, bränder, extrema vindar) är delvis orsakade av människans inverkan på klimatet, men detsamma kan inte sägas om seismiska fenomen som ligger utanför vår kontroll att orsaka eller manipulera. Detta är ännu mera fallet för så kallade jordförändringar som skapar förändrade kustlinjer etc som ursprungligen förutspåttsatt komma av Edgar Cayce, som dock felaktigt förutspådde att detta skulle ske under åren 1958-1998.Med tanke på det stora intresset för sådana idag är det relevant att fråga om de till viss del skulle kunna vara en del av den kosmiska planen och därmed förutsägbar från Mayakalendern. I Mayakalendern och Transformation of Consciousness (2004) skrev jag: "Åtminstone några smärre jordförändringar kan därmed bli resultatet av den frekvensökning i medvetandet som kosmos nu genomgår. Men att vända på orsak och verkan för att skapa en domedagsuppfattning där sådana jordförändringar presenteras som själva syftet med denna fas av skapelsen är ohållbar. Eventuella fysiska effekter bör bara ses som produkter av förändringar i medvetandefältet [...]" och jag anser fortfarande att detta uttalande är giltigt och viktigt. Eftersom den höga frekvensökningen i nionde vågen verkar på flera nivåer i universum samtidigt, exempelvis kosmisk, galaktisk, sol, planetarisk och mänsklig, skulle vi förvänta oss att se det manifesterat på alla dessa. Även om det kan vara svårt att studera dess manifestation på de kosmiska eller galaktiska nivåerna tycks det möjligt att göra det på solens nivå, som alltmer uppmärksammas för sina solstormar. Är dessa solstormar, varav de största inom den nionde vågen har sammanfattats nedan, då relaterade till Mayakalendern?

 

Stora Solstormar 
Kosmisk Energiförändring
X 1.5 – 9 mar, 2011
Början av första dagen (9 mars)
M 9.3 – 30 juli, 2011
M 9.3 – 4 aug, 2011
X 6.9 – 9 aug, 2011
Början av femte dagen (31 juli)
X 2.1 – 6 sept, 2011
X 1.8 – 7 sept, 2011
Början av sjätte dagen (5 sept)
X 1.4 – 22 sept, 2011
Början av sjätte natten (23 sept)

Det är en komplex fråga som skulle kräva data som samlats över stora tidsperioder för att analyseras men som i huvudsak saknas. Ändå är det värt att notera i listan ovan att det fanns en stor solstorm i början av den nionde vågen den 9 mars samt de vid början av det femte och sjätte dagen. Hypotetiskt kan det då finnas en koppling mellan dessa solstormar och den nionde vågen i Mayakalendern. Även om en intensifiering av solaktiviteten förväntas som en del av en regelbunden solcykel, så är det oväntade i den nuvarande att denna aktivitet verkar ha försenats i flera år och uppenbaras först nu i uppenbar synkroni med den nionde vågen. Om detta är sant kan en intensifiering av solstormarna förväntas mot slutet av nionde vågen i sin sjunde dag som börjar 11 oktober.

När det gäller seismisk aktivitet på vår egen planet, är länken till Mayakalendern mer tydlig, som jag har diskuterat i Vårt Intelligenta Universum. Således är kontinentaldriften orsakad av pulser från det planetariska livsträdet i däggdjursundervärlden och denna drift (även kallad plattektonik) är orsaken till alla jordbävningar och vulkanutbrott på vår planet. Eftersom kalendern nu är på väg mot sitt slut kan vi också undra om den kontinentala strukturen på jorden, den globala hjärnan, nu kommer att bli färdig och om detta kommer att påverka stabiliteten i jordskorpan. Om den gör det så kanske den ökade seismiska aktiviteten under den senaste tiden härstammar från det faktum att den inre kärnan av jorden nu finjusteras för överföring av det nya enhetsmedvetandet från det Kosmiska Livets Träd. En sådan finjustering kan dock för oss som lever på ytan inte upplevas som särskilt "fint" och kan i själva verket ha ganska dramatiska konsekvenser. Oavsett är det viktigt att se att dessa är en del av en målmedveten plan.

Detta är den enda rimliga förklaring jag har hört till varför det skulle vara en intensifiering av seismisk aktivitet vid den här tidpunkten, en intensifiering som var definitivt uppenbar vid sådden av nionde vågen genom jordbävningen och tsunamin i Japan. Om det finns en ökad seismisk aktivitet vid den aktuella tiden skulle det med andra ord bero på att kalendern snart är slut. Även om detta är spekulativt kommer jag från min sida välja att vara på en seismiskt stabil plats då kalendern närmar sig sitt slut. 

Eftersom detta förmodligen är mitt sista meddelande innan Mayakalendern tar slut den 28 oktober 2011, kan det nu också vara på sin plats att diskutera lite vad detta "slut" kan betyda och naturligtvis är det en fråga som har diskuterats under en längre tid. Mitt enkla svar skulle vara att universum når sitt högsta kvanttillstånd och skapar en ny scen för livet (på toppen av niovåningspyramiden). Det är alltså en vanlig missuppfattning att en "ny" cykel kommer att börja efter att kalendern tagit slut. Detta är ett missförstånd eftersom det som går mot sitt slut inte är en cykel till att börja med, utan nio riktade linjära evolutionära vågor. Den enda aspekten av den profetiska Mayakalenderns system som kan beskrivas som cyklisk är 260-dagars tzolkin och detta är den enda cykel som kommer att få ett slut. Men även om denna cykel är viktig som en matris för energierna för skapandet och personlig resonans med dagtecken, spelar den ingen roll med att driva det storskaliga universums utveckling eller dess evolution av medvetandet.

Med detta i åtanke ser jag tre möjliga alternativ som kan följa efter att universum har nått sitt högsta tillstånd: Det första och mest dramatiska alternativet är att alla vågor - liksom tzolkin-cykeln - kommer till ett slut. Detta skulle sannolikt innebära ett abrupt slut på all framtida energimässiga styrning av våra liv och handlingar och ett slags frihetschock. Livet skulle levas fullt ut ögonblick för ögonblick för ögonblick och varje ögonblick skulle vara en evighet som inte skulle vara organiskt kopplat till andra ögonblick. Det andra alternativet, som jag nu lutar åt, är att vågorna upphör, efter att ha utfört sina evolutionära syften, men tzolkin fortsätter att ge en viss energisk bakgrundsvariation. Detta skulle fortfarande innebära att leva ögonblick för ögonblick utan några vågor som riktar vår evolution, men en daglig variation av tzolkinenergier kan hindra oss från att uppleva livet som helt tidlöst. Det tredje alternativet är att inte bara tzolkin, men också de nio skapelsevågorna (Undervärldarna) fortsätter på obestämd tid och summan av toppar och dalar inte begränsas till tretton. Detta skulle fortfarande innebära att vi inte längre skulle underordnas riktade processer som pågår från frö till mogen frukt, men det skulle inte betyda att livet skulle vara som ett evigt nu. Snarare skulle alla vågorna som för närvarande driver vår utveckling fortsätta efter förverkligandet av enhetsmedvetandet, men egentligen utan någon ände.

Den senare uppfattningen verkar ha rått i Palenque i forna tider, eftersom kalendariska datum långt in i framtiden nämns där, även om datumen i fråga inte kan betraktas som profetiska. Jag känner vid det här laget att det inte är möjligt att säga med säkerhet vilket av de tre alternativen som kommer att utspelas efter att kalendern tar slut, men var och en skulle innebära en grundläggande diskontinuitet och en betydande, om inte total, omvandling av vår upplevelse av livet. Var och en av dem skulle betyda slutet för riktad evolution och friheten att bara vara. Kanske beror det på att de hör denna kallelse från "framtiden", trots samtidig närvaro av vissa negativa omen vid den aktuella tiden, som jag ser ett påtagligt antal människor som just nu kommer hem till sig själva och verkligen börjar uppskatta livet precis som det är. Kanske det trots allt pågår ett skifte mot enhetsmedvetande och att universum nu börjar tillåta oss att bara vara vad vi än är.

Carl Johan Calleman 
Paris, 30 september, 2011 (11 EB) 
8:e dagen av den sjätte natten i den nionde vågen